Time to break the news...

Jag har flyttat! Ja, virtuellt alltså. Numera hållar jag till här. Kom kom kom! Bloggen skiljer sig lite från den här: Jag skriver på engelska, jag uppdaterar oftare, det kommer nästan uteslutande att handla om illustration. Klicka dig in där, byt ut ditt gamla bokmärke om du har den här bloggen som bokmärke, lägg till den nya bloggen på bloglovin om du brukar följa min blogg på det viset.
Komsi komsi!

Portföljjakten utmaning #2 – Alla bidrag

 

Elin Emanuelssons bidrag var min favorit!

 

 

Alla bidrag:

Malin Hanas – Valde att ta efter filmaffischer med deras flytande huvuden och kalla, teatraliska atmosfär.


Anna Grape – Inspirerades av illustratören Cassandra Rhodin med en släng Liselotte Watkins.

Elin Emanuelsson – Inspirerades av illustratören Christina Drejenstam.


Josephine Graucob – Valde konstnären Andy Warhol.


David Olgarsson – Tog inspiration av konstnären och formgivaren Saul Bass och minimalistiska filmaffischer från 50/60-tal.

Annan Åkerman – Inspirerades av formgivaren och illustratören Olly Moss.


Janna – Valde att inspireras av serietecknaren Cecilia Torudd som bland annat tecknar Ensamma Mamman.

Fjaederfia – Ritade en bild i Kawaii-stil. Beskrivs enklast med figurer som Hello Kitty och liknande.


Caroline Johansson – Inspirerades av konstnären Sanna Jannukka.

Isabella Asp Onsjö – Gjorde ett sachplakat i 20/30-talsstil inspirerat av formgivaren Lucian Bernhard.


Jennifer Spångerud – Tog efter konstnären Hans Arnold.

Hanna Fridén – Inspirerades av 40-talets annonsillustrationer och Coca Cola.


Portföljjakten - Utmaning 2

Här är mitt bidrag till den andra utmaning i portföljjakten! Inspirationen hämtades från Sanna Annukka.








Portföljjakten - Inspiration

Nu såhär inför utmaning 2 så har jag funderat och research-at en HEL DEL för att komma på vad jag ska göra. Och äntligen kom jag på nåt som skulle vara så himla kul, samtidigt som det inte ligger alltför långt ifrån min egen stil. The one and only Sanna Annukka är min inspiration. Hon är så vansinnigt duktig.

Portföljjakten utmaning #1 – Alla bidrag

Här är alla bidragen till första utmaningen. Så himla kul att se, speciellt när det är en så personlig utmaning. Min personliga favorit är David Olgarssons bidrag, dels för att det är en stil som jag älskar (men inte själv behärskar) men också för att det känns så himla personligt.

David Olgarssons bidrag.

Moa Sandhs bidrag.

Jannas bidrag.


Julia Björks bidrag.

Hanna Fridéns bidrag.

Anna Grapes bidrag.

Mitt bidrag.

Annan Åkermans bidrag.

Portföljjakten - Utmaning 1

Såhär ligger det till: Den eminenta Hanna Fridén har en liten portföljjakt-utmaning som jag tänkte delta i. Första utmaningen handlar om göra något som beskriver MIG. Här kan ni läsa mer portföljjakten.
Mitt bidrag.
(Bildlänks-bild.)

18 timmar

Såhär såg det första planet ut. Det som tog mig från Arlanda till New York (Newark). Från början tänkte jag nog nästan skulle vara framme när jag kom dit, bara flyga lite till och sen vara framme i San Diego... Men när man kommit till New York har man HALVA resan kvar. Sånt sjukt stort land är det.

Jag har ganska korta ben. Väldigt korta faktiskt. Hur i hela friden får då en lång människa plats??
Himlen.
Har jäkligt många såna bilder, det var ju så himmelskt fint.
Såhär såg det ut när det var ungefär 20 minuter kvar till landning.
Sen kom jag fram, gick en liten bit till en rulltrappa, och när jag står där påväg ner ser jag min bättre hälft komma in genom dörrarna till flygplatsen. Helt fantastiskt kändes det.

Soffa, vinter, frukost

Mamma är mitt uppe i en flytt, så här om dagen kom erikshjälpen och hämtade våra soffor som vi ville bli av med. En liten stund senare slog det oss att vi nu inte hade nånstans att sitta resten av veckan... Men två madrasser och några kuddar senare så fanns det iallafall en provisorisk, ganska mysig soffa :)
Samma kväll började det snöa för första gången i år (för mig). Mysigt, men kallt och jävligt. Känns ofattbart bra att mitt flyg till Caaalifoorniaa går på tisdag morgon.
Morgonen efter var det vintrigt och krispigt ute, och då passar det ju extra bra att äta en mysig frukost inne.

Tillåt mig presentera

Vår alldeles fantastiska lilla katt Leda. Hon kom till familjen när hon redan var en vuxen, för familjen hon bodde hos hade blivit allergiska. Hon är en såndär "hårlös" katt, men hon har ovanligt mycket päls som är alldeles alldeles sammetsmjuk. Jag brukar säga att hon är min bebis. Hon är den varmaste lilla varelsen i världen, och det bästa hon vet är att ligga på en filt nedanför ett kokhett element.
På nätterna växlar hon mellan sova hos mig och hos min lillasyster, hon börjar i syrrans rum tills hon somnat, sen tassar hon ut till mig. Om jag också redan somnat trycker hon tassarna i ansiktet tills jag vaknar och sen lägger hon sig till rätta vid min arm/axel. Nån gång när jag somnat går hon därifrån och sen ligger hon alltid inne hos syrran när hon vaknar på morgonen. Då tassar hon ut igen, mamma ger henne mat, hon dricker vatten direkt ur kranen i badrummet, sen går hon och väcker mig med tassarna i ansiktet igen.
Hon tycker väldigt mycket om att åka bil. Hon gillar inte att äta fiskbitar, bara gelen som är runt omkring, men allra helst äter hon torrfoder som hon skopar över i vattenskålen (en och en) och äter med tassen. Gulligaste!
Framförallt är hon världens mest förstående katt och kommer ALLTID om man är ledsen. Ja just det, egentligen så är hon ganska bestämd och ska ha allt på sitt vis. Hon är bäst.

Gatspan

Jag var på stan igår, fikade med den snygga som jag skrev. När vi skulle gå kom en kille med kamera fram. Han ville att vi skulle hjälpa honom med en sak. GATSPAN! För er som inte vet så är gatspan en liten återkommande del i tidningen varje vecka. Den där delen där en människa står mitt i stan och berättar vart den köpt alla sina kläder och posar lite nöjt. Den delen som jag brukar titta på och undra vem f*n de hittat och varför den ska vara med som nån sorts mode-människa. Nu ska jag vara med. Jag hade på mig kläder från HM, Gina och Dinsko. OCh mammas lusekofta. Fett hår. Jag ska aldrig mer uttala mig ont om folk som är med. Aldrig.

Jag är så ljuv

Nu har jag fått på mig ansiktet, så jag kan gå ner på stan och visa mig bland folk. Jag ska ju för tusan visa mig bredvid en av mina snyggaste kompisar, också känd som Carolina Andersson. Iallafall, rubriken syftar på bilden nedan. Ibland stannar jag till inne i köket, där det är bäst ljus, trycker av kameran ca 10 gånger och har sen 10 nya prettobilder på mig själv. Efter att jag tagit denna bild kollade jag på den och sa högt för mig själv "jag är så ljuv". VEM GÖÖÖR SÅNT? Därför tog jag en o-ljuv bild efteråt. Sen kan man ju tycka att jag är alldeles röd i ansiktet. Ja. Och det röda är nog något överdrivet på fotona. Hoppas jag. So long!

Kärt återbesök

Jag har inte kikat in här på år och dar, trots det är det några tappra själar som kikar in varje dag! Jisses, förlåååt mig. Jag tänkte såhär: Jag vill nog blogga lite mer "vanligt" lite sådär tråkigt och vardagligt, inte rita nånting till varje bloggpost. Nån dag kanske jag vill ta kort på vad jag ätit, eller vem jag fikat med. En annan dag kanske jag vill berätta att jag nyss landat i Los Angeles (för det tänker jag göra om ungefär en månad!). Och en och två andra dagar lägger jag kanske upp en liten illustration.
Illustrationer förresten! De kommer garanterat att dyka upp här, och ibland kanske här.
Snart snart snart, ska jag skriva lite mer. Förresten så vore det ju kul om så många som möjligt ville komma när jag har vernissage! Ja! Kom! :)

Soool




Solen och värmen och kärleken har fått kroppen att slå sig till ro. Sakta men säkert kommer man in semesterlunken och jag gillar det. Det mest spännande jag har gjort idag var att cykla jätte jätte jättesnabbt, och mer spännande än så känner jag inte för att ha just nu. Just det, jag jobbar på att fixa till min portfolio, skriva CV, leta praktikplatser och läser sommarkurs också. Men utöver det är jag ledig, höhö. Men alltså, den stress och den mängd arbete som har vilat på axlarna under delar av terminen som gått har gett mig perspektiv, det är bra nog långt kvar tills man har "mycket att göra" igen. Det är bra med erfarenheter. Snart kommer det upp lite rit och fix som jag pysslat med den senaste tiden.

Här vare dött


Det händer inte så mycket här, förhoppningsvis händer det desto mer i skolan...






Numero




Den här tjejen hittade jag på ett omslag av tidningen Numero, ska kanske göra detta till ett illustrerat tidningsomslag snart, vi får se. Men såhär får det se ut tills vidare.

RSS 2.0